Vintern är mild och Iris hänger fortfarande gärna på balkongen. Helst på en fårskinnsfäll förstås. Här sitter hon och kisar mot solen.

Vi väntar ivrigt på att det nya året ska börja. Snart borde Siri börja boa. Kattungarna är beräknade i skiftet mellan vecka 1 o 2. Det ska bli så spännande och vi längtar!

Vår lilla lejoninna verkar ha bebbar i magen.

Nu har Siri varit och träffat Isac, en kille vars linje jag spanat in länge. Nu hoppas vi att det tar sig!

Kan i övrigt tillägga att Siri har funnit sig tillrätta över alla förväntningar hos sin fodervärd. Äntligen får hon all lek och kel hon förtjänar!

Idag har Siri flyttat till fodervärd! Vi har väntat länge, men nu har vi fått en fodervärd som verkar vara över alla våra förväntningar. Siri kommer att få det så bra, och massor med kärlek!

Så snart vi kan kommer Siri att startas upp för kontroller inför en eventuell parning men först ska hon få boa in sig.

Hittills har vi fått flera intressenter för Iris, alla verkar dessutom sådär riktigt fina och trevliga. Men när det kom till ”verklighet” så bangar husse ur helt. Han blev helt förstörd över att Iris skulle flytta och vill inte släppa henne. Helst vill inte jag det heller, men samtidigt behöver vi plats. Dessutom vill damerna inte sova någon annanstans än i sängen och blir helt förtvivlade om de skulle stängas in – varpå de krafsar och mjauar så att jag vaknar. Hur det ska gå med småbebbar i sängen är en gåta för mig, men husse tror som sagt att allt löser sig. Oh, my!

Han kan tänka sig att släppa Siri till fodervärd, där finns det ju ändå ett avelsvärde att ta vara på som vi antagligen inte kommer att hinna med. Med Iris finns ju dock inget annat än att hon är djupt älskad av oss. Ujuj, det körs hårda argument här hemma om att barn ska få växa upp med djur, och inte vill jag väl ta ifrån lilleman båda hans kompisar… ja, den retoriken är ju som gjord för att jag där och då kunna tänka sig sömnbrist och trångboddhet!

För oss tog det ett tag att komma igen efter Iris kastrering. Det märktes dock att det inte handlat om att hon var trött eftersom hon väntade kull utan antagligen var hon trött för att magen inte mådde bra. Bara ett par veckor efter kastreringen var hon pigg som en kattunge och det är fullt bus och gos här hemma igen.

Under våren har vi fått trevliga nyheter, vi ska bli tvillingföräldrar och har letat ett större boende med stor intensitet. Det ser dock mörkt ut på bostadsfronten och eftersom småttingarna snart är här och vi fortfarande bor i en tvåa börjar goda råd bli dyra. Vi har tagit beslutet om att sälja vår älskade Iris och låta Siri få komma till fodervärd. Vi vill inte släppa kattvärlden helt och det gör verkligen ont i hjärtat att våra småtöser inte kan vara kvar. De behöver dock mer tid, kärlek och utrymme än vad vi kan ge dem men vi hoppas in i det sista att vi hittar en stor villa där det finns plats för kattleksaker, klösträd och bus.

Annons kommer att läggas ut på laperm.nu och ni kan även läsa dem här i flödet. Vi skulle gilla om katterna får komma till samma hem, men viktigast är att det finns kärlek!

Efter att ha gått på helspänn sedan i lördags så verkade det som att vattnet gick igår. Ingenting hände dock och Iris har inte boat något. Hennes juver är svullna och maggen är lite rundad. Haft täta kontakter med veterinär och idag beslutade vi oss för att åka in med Iris trots att hon ”bara” är på dag 67 och det inte borde varit någon fara på taket ännu. Lilla skruttan låg så fint på rygg med matte som hjälpte till att stötta lite. Veterinären blev förtjust i lillfia som knappt reagerade ens när de rakade magen och hällde sprit på den. ”Vilken trevlig katt” utbrast hon och det kändes gott i en orolig mattes hjärta.

Magen var dock tom. Kanske kunde det anas lite rester av kattungar men mest tydligt var det att en livmoderinflammation är under uppseglande. Livmoderinflammationer är ett aber inom kattuppfödning, och till viss del finns en genetisk predisposition. Även om det känns jättetufft har vi därför beslutat att kastrera Iris utan att försöka para henne igen.

Det känns oändligt tråkigt. Vi hade längtat så efter småkissar, speciellt med Iris fina temperament och mjuka lockar.Det är nackelen med att vara uppfödare. Pengar, en massa tid och engagemang som bara löses upp i tomma intet. Värst är nog ändå oron, vi har knappt sovit sedan i lördags. Så, på ett sätt var det en lättnad att få veta att Iris mår bra och att allt ser ut att bli bra med henne. Lilla skrotan, nu ligger hon ovetandes om all uppståndelse och spinner i mitt knä.

Jag har försökt att maila alla intressenter, men var lite rörig i huvudet när jag kom hem efter veterinärbesöket så kan bara hoppas att alla nåtts. Nu ska vi ta det lugnt, pusta lite och plocka undan alla kattungepryttlar vi ställt iordning. Vi ska gosa extra med kissarna och landa igen. Ha det gott därute!

Idag är dagen D!

Inga tecken på att det är något på gång och Iris har inte ”boat” ngt nämnvärt. Men vi hoppas att det kommer småkissar framåt kvällen. Annars får husse ligga och vaka i natt och stanna hemma från jobbet och vakta imorgon.

Vi har fått en otrolig respons på denna kull och vi funderade på att starta upp även Siri, hade till och med hittat en snygg kille, men så har livet slagit till och vi har fått fullt upp privat fram till sommaren. Så vi får lägga våra kullplaner på is tills i höst.