Iris

 

Vår lilla kelgris från A-kullen. Det var väldigt svårt att välja mellan våra små yrtroll. Iris var väl kanske den vi hade minst känsla för eftersom hon var så kavat och självständig. Vi valde henne på grund av att hon hade blå toner i sin toklockiga päls och det visade sig när syskonen flyttat att hon minsann var lika gosig som sina syskon. Pälsen är ljuvlig, lång, mjuk och full med korkskruvar och hon har ett praktfullt humör. Världens gostjej men ändå en dam som är orädd och vet vad hon vill. Nyfiken på det mesta såklart! Favvoleksaken är en giganstisk råtta och en gråsugga alá Ice Age-stuk med pingla medan mamma Alice håller sig till små trasselråttor som inte låter något (men som går finfint att bada i vattenskålen).
Vi hoppas att Iris kommer att bli vår andra avelshona så småningom. Hon har ett näpet utseende, fin päls och bra temperament. Det är inga problem att lägga denna gosgumma på rygg och snufsa mage. Hon spinner för jämnan. Vill alltid vara med och ska prompt ha gos. Hon är dessutom sådan att hon ”gillar läget” med det mesta. ”Oj, vilken smal kattlåda det blev” tyckte hon när vi trappade ned till den smala insatsen på toainlärningsinsatsen och sedan såg hon till att kissa precis på den smala kanten och krafsa över ordentligt trots att hon var tvungen att utöva avancerad akrobatik för att lyckas med konststycket. Och när vi är med  henne för att korrigera så att rumpan hamnar över hålet dit tanken är att rumpan ska riktas gillar hon det läget med, även om hon naturligtvis vet bäst och sedan fortsätter med sin akrobatik även nästa gång. Men, vana med Alice så tänker vi ge henne ordentligt med tid, såsmåningom kommer hon att klura ut hur man gör. :)
Denna lilla donna är inte heller lika kräsen som sin mor, och det gäller att passa vad som ställs fram så att det inte slutar i en liten kattmage istället för hos husse eller matte. Iris älskar att vara ute i sele när vi har picnic. Då travar hon runt och får gos mellan människorna på filten. Ibland får hon även sitta på husses axel när han går för att möta mig efter jobbet. Hon har inte riktigt klurat ut hur hon bäst ska hålla sig kvar och ibland hänger hon som en nyfiken midgårdsorm över D:s axel med ögon som är med och ser allt och bus i blicken. Det är ofta det bästa som finns efter en hård arbetsdag att se det ekipaget komma mötandes och sedan snufsa in sig i hennes goa lockar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *