Intresset för denna kull är otroligt stort! Det känns så roligt att rasen börjar uppmärksammas mer i Sverige och vi som är ett litet katteri blir såklart väldigt smickrade över de mail som kommer med förfrågningar.
Vi hoppas förstås att det blir en stadig kull men samtidigt kan vi inte känna några fosterrörelser. Iris är lite rund om magen men inte som Alice varit vid denna tid. Kanske ligger det bara en liten rackare och gottar sig därinne? Nåja, två veckor kvar!
Efter att ha kikat lite nu och då så har vi äntligen konstaterat att Iris har fått liten antydan till hallonfärgade tuttar. När honorna varit dräktiga i tre veckor brukar man kunna se att tuttisarna växer och blir lite rosafärgade. Nåväl, det kan vara skendräktighet men vi håller tummarna. Hon har iaf inte börjat löpa igen.
Siri är vansinnigt på Iris, vill leka och dominera. Nu har vi köpt lite spännande leksaker som hon kan anfalla istället och hoppas på lite lugn för stackars Iris (som iofs också gillar leksakerna…). Siri har för övrigt börjat bli lite rund. Fri tillgång på bebisfoder har gjort att hon fyllt ut mellan revbenen och är ännu mer pigg än annars!
Nu har lillfia kommit hem, förra helgen hämtades hon och under veckan har hon myst massor med oss. Vanligen brukar vi försöka att ha katterna sovandes utanför sovrummet så att de inte ska väcka vår lille, men nu har jag inte haft hjärta att be dem gå ut. Iris har varit löjligt nöjd och legat på min höft och spunnit som ett litet tröskverk.
Fick ett så fint sms om att fodervärden till Max gillat vår gosekatt, hon tyckte att Iris var så försiktig och fin och det är hon ju. Vill inte tränga sig på, men smyger gärna nära för gos och kärlek så fort man sitter still. Iofs kan det vara full rulle på henne också, när hon, Siri och lilleman busar loss och springer om varandra så att en stackars matte/mamma blir alldeles snurrig.
Nåja, nu går jag titt som tätt och gluttar efter hallontuttar och håller tummarna. Vi har redan intressenter och jag tror att det kommer att bli en fin kombo med herr Max och fröken Iris. 
Här har vi Iris och Max vid deras första möte. Igår kom de igång med parning, utan krusiduller, så nu håller vi tummarna för att det tar sig också! I så fall så blir det småkatter här hemma i skiftet mellan januari och februari!
I lördags åkte Iris upp till Stockholm. Min snälla farfar skulle ta tåget ned till Skåne för att lämna henne hos snyggingen Max. Iris har inte börjat löpa, men eftersom det var så in i norden svårt att lyckas passa in löp med långresor så testar vi så här. Iris får bo hos Max några veckor och så hoppas vi att hon kommer igång snabbt.
Maximilian i Kulltorps katteri är en riktig godbit som jag spanat in ett bra tag nu och som jag hade ringa förhoppningar om att lyckas få till någon parning med. Meeen, så dök tillfälle upp och nu håller jag tummarna hårt för att det blir några smågodbitar i början av 2015!
Hela den långa lediga sommaren har vi väntat på att lilla fröken ska komma i löp. Men, nej. Nu när jag är tillbaka i skolan så var det dock dax såklart. Och det var inte måttligt som fröken vrålade om nätterna, höll oss vakna i en vecka. Resan till den enda tillgängliga hanen gick om stöpet med någon dags marginal. Efter tre veckor var det dock färdigt för löp igen till vår förtvivlan och glädje. Ännu en sömnlös vecka och skåneresa som gick om intet. Men nu vet vi att hon ändå är på G och vi hoppas på nästa löp. För NU ÄR VI BRA SUGNA på småkrulligt här hemma! Så håll tummarna med oss!
Fick tillstånd att visa hela brevet som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Kesos matte var själv nyfiken på hur det går för de andra kullsyskonen, och här är hennes berättelse om livet med en gosig, bortskämd och galet snygg lapermherre!
”Hej! Här kommer en vårhälsning från Keso (Sir agravian) aka Ludde-Dudd, Fluffis, Gullet, Tussis och en mängd andra namn. Han har idag blivit en stor Stockholmskatt med egen balkong och Djurgården som trädgård. Han är berest och har sett allt från Uppland till Öland, skåne och västkusten flera gånger om! Buss är ingen höjdare, men att åka x2000 med eget bord att sitta o kika ut från är favoriten. Så länge han slipper den hemska buren – det är inte en plats för någon som är så vacker som han! Han får ofta komplimanger av främlingar och trollbinder medpassagerare med sina djupblå ögon som inte viker en tum. De berömmer hans lugn och majestätiska uttryck (det är sant, en kvinna använde just ordet majestätisk) och matte får ofta berätta om rasen och hans ursprung.
Det kom ett mail härom veckan. Det var en vårhälsning från Keso (Sir Agravian) aka Ludde-Dudd, Fluffis, Gullet, Tussis och en mängd andra namn (enl matte). Han har flyttat till storstaden och det berättades om vilken älskad, berest och bortskämd liten kille han är.
Jag blir ju så lycklig av sådana mail att jag nästan smäller av! Kikar lite då och då på det bifogade fotot och kände att jag bara måste dela med mig, för OJOJOJ vilken snygging!
Vår lille pojke är 17 månader och han är stormförtjust i Siri. Kärleken är besvarad! Siri hänger med på lilla A:s äventyr, spelar boll, klättrar, leker med tåg eller i dockhuset. När det är sovdags vill lilla skrotfia vara med och hon låter sig tåligt klappas och pillas på. Hon spinner högt och om vår lille skrutt kunde spinna skulle han nog göra det också, för han är väldigt nöjd med sin varma mjuka gosekatt. Han kallar kissarna för Isis, som är synonymt med både Siri och Iris..
Här undersöker buskompisarna balkongen i solsken. <3
I påsk ska vi ordna med papper, se över planer och fnula lite. Vi är i startgroparna för flytt och katteriet ligger lite på is. Meeen, jag vill gärna para Iris så att det kommer småkissar i sommar. Så gäller det ju bara att få med sig hussen på tåget, han tycker att jag är smått galen som drar på oss så mycket jobb, men när småkatterna väl är här älskar han dem lika mycket som jag gör och pysslar om dem som en hönsmamma.