Veckorna går fort och lilla Iris växer så att det knakar. Hon är fortfarande vårat lilltroll, men nu är det inte långt kvar till mammas storlek. Goset sitter i, men det finns inte riktigt lika mycket tid. Det är ju så otroligt mycket som måste utforskas, gränser som måste testas och dessutom kommer det ibland in flugor på den inglasade balkongen som Iris och Alice måste hjälpas åt med att fixa. 
Vi toatränar lilla Iris så att hon liksom sin mor ska kunna gå på vår toalett. Det går bra, men medans Alice har kopplat och kissar i det lilla hålet på ”steg-2”-insatsen så försöker Iris nogrannt att hålla sig till den lilla sanden som finns runt hålet och krafsar ordentligt över… När vi ser henne försöker vi att vända rumpan ”rätt” så att vi kan gå vidare till steg 3. Första veckorna var ett evigt passande för Alice blev sur över att kattlådan försvann och straffade oss genom att använda sig av våra favoritfiltar ett par gånger. Och Iris var ju såklart snabb att fatta galoppen med vart man skulle kissa… eller not…! Det löste sig efter att katterna fått vara på badrummet ett par nätter och järnkoll på dagtid. När de hade kissat på ”rätt ställe” blev de förstås belönade med att bli utsläppta. Hemmet sopades också rent på filtar, eventuella handukar som låg på badrumsgolvet osv… Så nu vet båda katterna vart man ska ta vägen och Alice har gillat läget igen.
Även om det är en hel del jobb med kattungar, både i busbehov och med uppfostran så är det (för det mesta…) det mysigaste som finns! Bäst är när lillan kommer kravlandes upp i knät när det är dags för filmtittande, eller när hussen och Iris kommer och möter mig efter mina kvällspass. Då hänger Iris på D:s axel och spanar och det bästa sättet att släppa en tuff kväll bakom sig är att snufsa in riktigt ordentligt i hennes fluffiga lockar.