Det har gått flera veckor sedan flytten för småkissarna. Små välgångshistorier har kommit in om nästan alla utflyttade småttingar. De verkar ha det oförskämt bra och vara rejält bortskämda. Busiga som kattungar ska vara och en del att fortsätta slipa på gällande uppfostran (de som får sova i sängen tycker nämligen att det är högst intressant med tår som rör sig under täcket..). Men känns också skönt att de omedelbart funnit sig till rätta och att de fortsatt att vara spinnbollar som älskar att gosa.

Alice ägnade första två veckorna åt att softa. Hon kröp upp i mysiga favvohörn och bara tog igen sig. Anne kikade runt och ropade efter sina syskon i någon vecka men sedan fann hon sig till rätta med att bara ha mamma kvar. Timmarna i matte och husses knä har blivit många. Ibland har i alla fall jag knutit in henne i morgonrocken för att kunna ha händerna fria när jag pluggar, för hon ska prompt ligga just under halsgropen.

Anne är lite besvärligt namn även om det är kungligt, för matten heter ju nästan detsamma. Efter att ha provat lite olika vardagsnamn kom vi överens om att det får bli en liten Iris efter husses förslag. Så nu består katteriet av Alice och Iris.

Iris är morskare än mammakatten. Mer framåt och kaxigare. Igår fick t ex hårborsten rejält med stryk av Iris medan Alice satt och luftboxades på säkert avstånd…