Nu har det varit några veckor med fullt skubb igen. Svårt att hinna med hemsidan alla gånger. Men, registrering är ivägskickad enligt konstens alla regler, och vi är inte sååå upptagna att kattungarna kommer undan vare sig kloklippning eller tandborstning. Inget är poppis, men uthärdas hjältemodigt. Det roliga är att de andra små ofta blir nyfikna när vi börjat på en, så det är bara att plocka upp dem vartefter. Detsamma gäller när det är dags för sandlådetömning. Då är det rusning och alla fem sitter ivrigt och blockerar lådan. Bah! Dessutom kommer de ju naturligtvis på att de bara måste utföra sina behov just där och då, även om det bara är ett par droppar…

Arthur hade finbesök medan matte var iväg och jobbade i helgen. Bara husse Dan var hemma och tog emot Arthurs nya familj inklusive lillmatte. Tror att Arthur var mycket nöjd med att få känna sig utvald och extra ompysslad. På lördagen följde Anne och Agnes med till Hospice för att hälsa på hos min mormor. Det var succé och mormor var så glad att få se i alla fall ett par av småttingarna som jag pratat så mycket om. En av sjuksköterskorna kattnappade Anne och visade runt henne på avdelningen till patienternas oerhörda förtjusning och jag tror att småkissarna förgyllde påsken för fler än mormor även om det fick bli ett kort besök. De var lite lagom småtrötta så de fann sig i att bli runtburna och gosade med och vi var varmt välkomna tillbaka.

Huvudsysselsättningen är förstås bus även nu, men när de blir trötta söks vi allt oftare upp av gossugna småkissar som vill bli killade på magen, klappade eller bara ligga nära. Det är ett kärt besvär när de somnat på en, någon i knävecken, på höften, vid nacken och vid magen om man ligger i soffan. Då vill man ju liksom inte röra sig så mycket och efter någon timme är man desperat stel.

Alla har lärt sig att komma när vi ropar ”Koooom”. Det är så roligt när man hör alla småtassar ivrigt galoppera över golvet. De har också en otrolig förmåga att klättra överallt. Speciellt Agravian och Arundel är super på att ta sig upp på de högsta höjder, fast jag hittade Arthur på köksbordet häromdagen! Inte är de kräsna heller, de är med överallt och snokar, leverpastejsmacka är mycket lockande, liksom yoghurt och det gäller att hålla koll på sina saker. Att tutta är fortfarande en höjdare och ibland snuttar de så högt samtidigt som de spinner som en enda stor motor att det knappt går att hålla sig för skratt. Mycket hög gullighetsfaktor!