Småkissarna växer och frodas, de har mer än fördubblat sin vikt och alla har öppnat sina små pepparkornsögon. Alice tar sig ut på lite längre strosturer, tigger lite gos, smaskar lyxmat och vräker sig på mattan. Hon kan till och med tänka sig att busa lite med Iris till lilla buskissens stora glädje. Iris är mycket nyfiken, men ännu väldigt försiktig kring de små. Hon har kikat in i boet någon gång och hon är alltid med och passar när husse väger småttingarna.
De har fått sina namn, även denna gång blev det riddartema. Det är så mysigt med de små här hemma och jag längtar tills de börjar röra sig runt boet även om det är då det verkliga jobbet börjar för både oss och Alice.

Torsdagen den 15 november kom Alice igång med sina bebbar. Samtidigt låg matte på förlossningen och husse fick åka skytteltrafik. Mattes syster Emma kom hem för att övervaka så att inget gick snett, med hade hon sig lilla Ingrid 4 månader, men det var inte så lätt för dem eftersom Emma inte har någon kattvana o Alice var lite misstänksam trots fin kontakt annars. Nåväl, Alice är snabb så på några timmar hade det kommit 5 små krulltottar. Några timmar senare dök det upp ytterligare en krulltott och allt som allt blev det 6 kattungar och en liten bebis den torsdagen.

Vi har nu 4 killar och 2 tjejor. Fyra av dem är maskade och två vita, men det är svårt att se om det blir blåmaskat eller chokladmaskat. Små pepparkornsögon börjar i alla fall att kunna skönjas och vikten går stadigt uppåt. Mamma Alice valde bolådan efter att den stuvats med ännu fler filtar och höjd värme. Det var skönt, då är det lätt att titta till de små liven.

Denna vecka är det dags för skrotalice att få sina ungar och vi väntar och väntar. Alice var inte alls så stor som vi trodde, istället var det matte och husse som glömt hur rund en liten kisse kan bli. Alice väger mindre än sist och matten är lugnare i sinnet. Även Alice är lugnare än sist, inget av det oroliga boandet och omboandet. Troligen har hon spetsat in sig på handdukslådan så vi får väl inreda den och låta henne vara där till att börja med. Lilla lådan med ”bra att ha saker” är iordningställd med våg, nagellack, papper och penna samt handsprit och lite annat smått och gott. Mycket vila och mycket gos är det som gäller för vår älskade mammakisse, lite bus hinner hon med också. Iris är som tokig, ett par dagar hade vi det lite jobbigt med en katt som ständigt skulle utmana men hon lade av med det hyfsat snabbt eftersom hon inte lyckades skrämma någon. Nu är det istället TOKrus i hela lägenheten, högt och lågt. Lite skrik har det också varit på nätterna, så antagligen är det dags för första löpet snart.

Dagarna går och nu är det mindre än två veckor kvar tills Alice är beräknad att få sin kull. Hon är rundare än sist och matten börjar såklart att bli lite småstressad om det blir måååånga småkatter denna gång. Då blir det livat! Men kanske är det så att vi helt enkelt glömt sedan sist hur rund en liten kisse kan bli om maggen när det gräddas småbebbar därinne. Knallis äter och sover mest, knallar runt o kikar vad vi gör men låter Iris stå för buset. Igår hittades dock ett tygskärp när husse städade, det är Alice favoritleksak och hon blev på alerten. Okej, hon kanske inte tokrusade fram när vi kastade iväg den, men det var allt lite roligt tyckte hon.
Pigga Iris är precis så jobbig som en framåt och trygg kattunge ska vara. Nog driver hon iallafall matten till vansinne med sin energi ibland. Dessutom är hon i trotsåldern och testar gränser. Jo, oftast skrattar vi så att vi kiknar åt hennes kreativa påhitt, och speciellt efteråt. Härom dagen skulle hon hjälpa till att ”måla”, snabbt som tusan var en liten tass fram och slog på målarpenseln och snabbt som tusan var det ett par små vita tassavtryck på golvet och otympliga matte hann bara precis få fatt i katten och torka rent henne med en alldeles för fin handuk som Iris just haft ned på golvet, innan det blev fler små avtryck. Lite senare satt hon snällt och tittade på när det syddes bebiskläder och det tog bara en millisekund innan hon naturligtvis skulle tassa på nålen som ju for upp och ned och det var bara den härdade mattens förtjänst att det gick väl. Det gäller att alltid vara beredd på att allt kan hända med lillkissen i närheten och att ha ett tredje öga på henne hela tiden, förutom snabba reflexer. Viktigt är att komma ihåg att man aldrig kan lita på en buskatt utan att vara steget före…men naturligtvis så får man begränsa sig till det som är farligt, man kan inte alltid vara med och ibland är det bara att gilla läget med att krukor går i golvet när det är viktig flugjakt på G i fönstret. Trots allt finns det mycket tid för kärlek också, för när allt bus är avklarat så är det någon som ska gosa, spinna och trampa runt innan hon somnar pladask och det bara är att njuta av att ha en varm fjunboll i famnen.