Småknallarna har haft sitt första officiella besök vid fyra veckors ålder. De skötte sig hyfsat, och alla utom sömntutorna Anne och Agnes kom fram för att hälsa artigt. Kattungarna var inte allt för besvärliga att gosas med heller, men så är de ju vanligtvis inte svårflörtade på den fronten. Efter ett tag brukar det iofs vara dags för att undersöka saker, smaka på dem eller börja jaga syskon och då får det ju vara nog med gos. Det är så mycket man ska hinna med som kattunge.. och vi vet ju alla att ”duty calls”. Är det sovdags blir det dock istället en liten goskatt eller fem som promt somnar i en famn, och då gäller det att vara beredd! De går från full muskeltonus (något skakig förstås, men ändå..) till noll på ungefär en sekund och är man inte med finns det risk att de trillar ur famnen.

De är som sin mor när det gäller val av sovplats annars. Tji får det ombonade boet med filtar ombäddade med ett mjuktvättat satänglakan. Nä, om hushållets favoritfilt ligger på golvet så är det där hela högen ska sova, precis som mamma Alice. Och sitter det en favoritmänniska på filten så ska det sovas i knäet och det klättras ivrigt och sedan puffar de upp sin sovplats med att krafsa runt eller snurra in sig. Så mysigt!

Maten går allt bättre, lilla Arundel är såklart den som fixar bästa platsen genom att helt enkelt ställa sig i fatet medan hon mumsar. Vi provade att värma lite välling som de skulle kunna lapa i sig, men var bara Arthur som förstod hur man skulle göra utan att dränka sig och kalaset slutade med att matte skedmatade fyra kattungar som satt på rad, mjölkindränkta och förväntansfulla. Gah, får hoppas att de lär sig att lapa själva snart, för tog sin rundliga tid och blev en hel del spill (till Alice stora förtjusning, hon var en mycket duktig mamma sedan och tvättade ungarna så att lockarna stod åt alla håll).