Nu har småkravlet blivit dubbelt så stort! De växer så att det knakar och vissa funderingar finns till att döpa om dem till Pip, Skrik, Galltjut, Oljud och Illvrål. Så snart de hittat ”sin” tutte och fightats lite syskonmässigt så blir det dock tyst. Sedan ligger de ikullvräkta, huller om buller, gärna med den lilla runda magen i vädret och sover och snusar. Mycket mysigt!

Små, små springor till ögon kan skönjas. Det ser ut som om de kisar mot solen när man drar ut garderobsboet för att väga dem. Deras små vingliga huvuden sticker upp som ett Medusas huvud för att väsa gemensamt i ett par sekunder åt oss och de ser yrvakna ut med ögon som inte helt orkar upp.

Mamma Alice är numera härdad moder och kan utan problem ta ett par lugna varv i lägenheten, dricka lite vatten (ujuj, gick inte att dricka om vattnet stod vid boet, utan ska stå på sin vanliga plats) och kanske gå på toa. Sedan ska det gosas en stund innan hon går tillbaka till sina små. Det enda som matten blir lite oroad för är att Alice är så mager men en trugare göra sig icke besvär enligt Alice. Torrbebisfodret är det som går hem i lagom små doser. Första natten fick hon i sig både grädde och äggula men det går inte längre. Funderar på att ta oss till veterinären och köpa mer av deras extraultralyxmat på pyttesmå burkar. Det kan duga tycker Alice och vad gör man inte som husse och matte? Antagligen får damen i sig alldeles tillräckligt med mat och att det bara är avsaknaden av ungar som gör att hon ser så smal ut, meeen… eh… är man en hönsmatte så är man, och såklart att Alice ska skämmas bort lite extra.