Om Curlalot

Kontaktinfo:
Anna Zetterholm Hallin, Västerås
+46 (0)704-923661
+46 (0)21-811119
anna@curlalot.se

Vi är en liten familj som innefattar Dan, Anna, vår lille son född -12 och våra små yrväder födda -15, en dotter och en son samt katten Iris. Dan och jag träffades för över 15 år sedan, han bodde i Göteborg och jag i Västerås. Det blev mycket pendlande och en del ensamma veckor med timslånga telefonsamtal.

Dan var kattmänniska och jag en inbiten hundmänniska, det skapade en del småretande oss emallan angående fördelarna med den föredragna arten mot nackdelarna för den andra. I min värld var katter lömska, luriga och hade vassa klor och tänder som de använde utan att förvarna. Så en dag stötte jag på en annons om övergivna katter och jourhemsverksamhet. Nå, jag var ju rätt ensam ibland och om inte annat tänkte jag att det kunde vara trevligt att dels göra något bra och samtidigt få känna denna ras.

Den första kissen som flyttade hem var en kelen tjej som älskade att klättra men jag var livrädd och gick omvägar för jag trodde absolut att hon skulle hoppa ned på mig och klösas. Dan var förtjust och bondade snabbt med den allt annat än agiterade katten. Jag började läsa om katternas språk och fick lite lättare att umgås naturligt.

Vartefter katterna adopterades bort fick vi nya fall, och den kloka kontaktkvinnan vi hade på jourhemmet lät oss sakta men säkert ta oss an svårare fall och slutligen var vi fast för skyggisar – katter som var livrädda för människor, misstrodde oss och som tog månader och upp till ett år att få tamare. Jag skriver ”tamare” för de blev mest tama för de människor de fick förtroende för, när andra kom var dessa skyggisar som sjunkna genom jorden. Trots det var det dessa katter som lärde oss mest, både hur man jobbar med katter, visar respekt och hur man slutligen kan få en otrolig kärlek tillbaka. Skyggisarna visade mig hur ett drömförhållande mellan katt och människa kunde se ut. Myyys!

Vi fick ett riktigt svårt fall med en stor hankatt som var så rädd att han skrämde slag på de som kom i närheten genom sitt spottande, klösande och fräsande. Det tog ett tag att förstå att den stora kissen kunde vara så rädd och vi förstod att han varit med om något hemskt. Det tog ett halvår innan det märktes att vi hade katt, för om man inte kom för nära så syntes det bara att matskålen blev tom och att kattlådan behövde tömmas. Zlatan, som katten hette fick vara ifred och så småningom kom han fram till oss, backandes för han tordes inte titta, men så gostörstig. Det var en gåva första gången vi fick snudda vid honom.

Han var en mycket försynt katt, som knappt gick att läsa. Men så småningom kom hans personlighet fram och han var underbar. Zlatan läste alla stämningar och om jag var ledsen efter en tuff dag på jobbet så hade jag en trötstande katt i knät som försiktigt puffade och spann. Vi bestämde oss för att Zlatan skulle bli vår katt men snart förstod vi att han var sjuk, svårt sjuk. Det gick så snabbt, han fick inte behålla maten men han var vid så gott mod att vi inte förstod hur illa det var förrän vi kom till veterinären. Hon ville inte ens låta Zlatan åka hem, och trots att han bara var tre år dog han av Fipp, en virussjukdom som kan drabba alla katter. Dan och jag var helt förstörda och efteråt lade vi ned jourhemsverksamheten, det var för tungt att fortsätta. Då hade vi haft hand om 35 olika katter under åren, allt från småknoddar á dryga 100g till stora stadiga killar på 7 kilo.

Vi flyttade, renoverade och hade fullt upp men så småningom saknade vi båda det mjuka kravlösa sällskapet av en katt. Vi bestämde oss denna gång för en egen kisse, en frisk ras med trevliga egenskaper som skulle få stanna hos oss. Jag letade i veckor för att hitta rätt. Dan ville ha en katt som ”såg ut som en katt”, dvs bondkattsliknande men med nätta och mjuka former. Jag ville också ha en katt som ”såg ut som en katt”, gärna sphynxliknande. Katten skulle inte fälla allt för mycket hår, och inte ha någon komplicerad päls eller hudvård. Gärna en pigg och smart katt som kunde lära sig lite trick. Nå, jag fick inte en sphynxliknande katt, men jag fick en lockig! Alice och senare även hennes pigga och kelna dotter Iris. Nu har Alice pensionerats efter tre kullar, och med Iris blev det inga bebblor, så hon har fått kastreras. Nu är hon vår myskatt.

Livet är hektiskt med tre små barn men vi kan inte helt lämna kattuppfödningen, det är ju något vi brinner med och är en del av oss numera. Lilla goa Isa har därför blivit ett nytillskott i familjen och alla är förtjusta i det lilla spinnande yrvädret med cremefärgade lockar och honungsgula ögon.

DSC_7975

 

14 thoughts on “Om Curlalot

  1. Hej, ni skriver så fint och ger mycket bra input. Är intresserad av en katt med detta temperaremt. Har också en väldigt snäll helig birma som behöver lite sällskap. Vill endast ha honor. 58 år, bor i parhus nära fritidsområde i Sollentuna.
    Ensamstående, en son och 2 barnbarn som bor nära. Har haft katt hela livet och har mycket kärlek att ge dem.
    mobil 0708-961178

    • Halloj, ”katter till salu”! Tack för fin respons, det gjorde oss glada! :)

      Nu verkar det som att alla våra kattungar är grabbar, jag trodde inte mina ögon först, men så verkar vara fallet. Själv gillar jag hanar bäst, visserligen har denna ras ett fint temperament överlag, men killar brukar vara jämnare i humöret. Dessutom är de billigare att kastrera. :)

      Ta gärna kontakt via mail, jag har svårt att ringa ostört pga en liten man på snart ett år som gärna vill vara med när mamman försöker att prata i telefon. :)

  2. Hej! Jag undrar om/när ni ska ta någon mer kull efter Alice? Såg bilderna på henne och hon är fantastiskt vacker!

  3. Hej. Jag har blivit helt förälskad i la perm katten.
    Finns det möjlighet och här ni kullar på gång att få tinga en?
    Mvh Lena

    • Visst går det fint att tinga, men vi har inga kullar i nuläget. Däremot har vi planer för kull och hoppas på kattungar i vår! :)

  4. Hej,
    Jag känner mig såväl igen mig i din beskrivning av att vara en hundmänniska men ändå nyfiken på Lapermen, då den verkar vara som en liten hund;) Vi är en familj som bor i Täby norr om Stockholm med två barn 3 resp 6 år och funderar på en La perm om ngt år! Har du någon väntelista?
    Vänligen Matilda

  5. Vilken fin och informativ hemsida:)
    Vi är en barnfamilj (en 3år o 6 åring) norr om Stockholm som gärna vill skaffa vår första Laperm om ca ett år! Hur ser era planer ut den närmaste året. Finns det någon kölista man kan anmäla sig till!
    Vänligen Matilda

  6. Hej på dig!

    Karin heter jag och bor i Stockholm med min sambo och 3 barn. Barnen är 1, 3 och 9 år. Vi bor i en stor 4:a med en enorm balkong!

    Vi har haft en Russian Blue och en Cornish Rex. Eftersom de befinner sig i katthimlen börjar det bli dags för en ny katt :-) Det vi har att erbjuda är ett kärleksfullt hem med mycket lek och omsorg.

    Jag tänkte höra med dig om du har någon kvar till salu?

    Stort tack!

    Vänliga hälsningar
    Karin

  7. Hej! gud så fina katter ni har fått. jag har precis kommit i kors med denna underbara ras i utseendet. Planeras det någon kull framöver?

  8. Hej,
    jag heter Anna och bor med min man och 10 åriga son i Malmö. Vi hade hund tidigare och saknar nu väldigt mycket en fyrbent familjemedlem. Efter att ha läst på om olika raser så har jag verkligen fastnat för denna underbara ras. Vi bor i en lägenhet nära till park och grönområde samt lägenheten har en terass där kisse kan sola och beskåda fåglar?. Jag jobbar inte heltid och har oregelbundna tider så mellan mig, min man och vår son så skulle kissen inte vara hemma själv. Jag önskar att få köpa en kisse från er. Ska jag skriva upp mig på kölistan eller räcker det att jag har skrivit här? Mvh Anna Boberg

  9. Hej, letar efter en allergivänlig katt och hittade i ett kommentarsfält någon som rekommenderade la perm, blev ju nyfiken såklart och googlade vidare. Vad har ni för erfarenhet av detta, kan det stämma?

Lämna ett svar till Karin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *