Idag är det officiellt! Första kattungen har brytit kilogränsen! Och vem kan nu det vara då…? Såklart Arthur på 1005g. Vi försökte att ha en liten lugn minnesstund där vi gick tillbaka och pekade på pappret där kattungarna vägde en tiondel eller mindre av vad de väger nu. Det enda som hände var att Agnes började gnaga lite i ena hörnet av pappret, sedan tokrusade de iväg igen.

Det är ständigt rusande i lägenheten (och ja, mamma katt är minst lika galen). Sedan matte och husse gav upp det här med att blockera vardagsrummet så är soffan det ”nya” klätterträdet. Husse har sovit i soffan i två nätter eftersom busungarna klättrar upp på honom mot slutet av dagen och somnar bums där han ligger och arbetar, och vem kan motstå det? Tur att trasselsuddarna vaknar så tidigt för annars skulle han nog skippa jobbet!

Nästa vecka är tid bokad för vaccinering, det är ju inte lång tid kvar nu och till helgen får småkissarna flera finbesök. Småtrollen börjar bli alltmer olika.

Agravian är så vackert blåmaskad, och vår nyfikna kille, tills det är dags att däcka hos husse. Arundel är modig men lite tillbakadragen och kollar in läget, så gracil att hon nästan känns som en flyktig dröm. Robusta Anne med en svag blå teckning och massor av långa vågor, nyfiken och lite otålig. Knubbiga Agnes är vårt lilla hjärtegryn, kommer när man pratar med henne och älskar att bli gosad med (i lagom doser förstås), hennes päls är vit med yviga långa lockar som spretar åt alla håll så att hon ser ut att ha kommit in från ett oväder. Arthur ser lugn ut och kommer nog att få en värdig look så småningom med himmelsblå ögon och fjunmjuka lockar.