Finbesök

Igår träffade illbattingarna Maja och Wilma för andra gången i sitt liv. De hade inte setts på fyra dagar men nu var det plötsligt mycket farligt med vovvar så småkissarna satt och spottade och fräste i en ormgrop i boet. Alice blev lite stressad men läget lugnade sig när matte hade klappat voffisarna och sedan ungarna. Senare satt de och vinglade lite vid bokanten, Agravian var ordentligt nyfiken och kikade på ”konstigheterna” som knappt vågade sig fram igen efter senaste ”utfräsningen”.

Deras utveckling går rasande fort nu. De knatar och klättrar runt överallt och idag gjorde vi i ordning en liten bricka med sand som vi ställde en delad kattbur till tak över. Då kommer inte mamma katt in utan får knata iväg till toaletten som vanligt, medan småkissarna kommer in utan problem. Försökte oss på att ge dem lite välling som stöd eftersom de far runt så in i vassen. Det tyckte mamma katt var jättegott… Arundel plaskade runt lite i fatet när matte satte dit henne, sedan pep hon i högan sky. Bevars! Vem vill väl vara blöt om tassarna! Lådan de har bott i har fått ryka, de klättrade så mycket på kanterna så nu bor de i några mjuka filtar med lakan över. Flytten var spännande, alla hamnade på en filt lite längre bort och Alice hade fullt sjå med att ”bära tillbaka” dem medans vi försökte att bädda om så snabbt som möjligt. Nu ligger alla 5 småttingar och snuttar i boet och smackar förnöjt medan Alice spinner. Nytt försök med välling imorgon!

Action

Nu är det mer action i lådan. Det kravlas frejdigt omkring och alla kommer fram till lådkanten när vi lägger oss där för att prata en stund. Först fram är Agnes och Arthur, sist kommer Arundel, hon ska bara tutta lite mer innan hon makar sig fram. Men så är hon också den största flickan. Man kan ana små gaddar i munnen och först ut till blodtörstigt litet monster var Agnes som i förrgår började att tugga på Agravians öron, igår började han och Anne dock att försvara sig när hon återigen gick till attack och det slutade med en kattungehög där de lite taffligt bet i varandras svansar. Galet gulligt var det!
Klorna är som hullingar på småtrollen. Vi klippte lite sporadiskt för några dagar sedan, mest för att de skulle få testa lite men efter ”blodsutgjutelse” idag så blev det 80 aningens mer trubbiga klossingar på 5min.
Utvecklingen är synlig från dag till dag, de växer och blir stadigare. Igår började Agravian att slicka rent ena tassen med sin lilla, lilla tunga och det var häftigt att se! Alice törs lämna sina små alltmer, hon ligger utanför boet och kikar in eller leker med ”dammvippan” hon fick av Maja och Wilma. Det är så mysigt att höra henne ”prata” med sina små, med mjukt kuttrande röst. I övrigt åkte mamma Alice ned i ett bad för första gången på länge, så nu är pälsen ännu mjukare än vanligt och doftar ljuvligt.

2 veckor

Två veckor har gått och småttingarna har mer än tredubblat sin vikt. Alla har små pepparkornsögon och det börjar synas både personlighetsdrag och vilken teckning de så småningom kan förväntas få. Lilla Agravian blir mörkt maskad som sin mor, lite ljusare ser Anne ut medan Arundel verkar bli lik morfar med aningens tigerränder. Agnes och Arthur blir däremot pappa upp i dagen, snövita. Alla har pigga små pepparkornsögon och de börjar på darriga ben ta små kliv runt i boet. Agnes har börjat hänga över lådkanten och kikat omkring och det dröjer nog inte länge innan mamma katt får fullt bestyr med att hålla koll på alla.

Intresset för småkissarna är stort, känns väldigt roligt. Internet är dock nere då routern lagt av och comhem tar mer än lovligt med tid på sig för att leverera en ny. Såå, det kan ta lite tid att svara på ev mail, för att inte tala om hur mycket annat som ligger efter… :)

1 vecka

Nu har småkravlet blivit dubbelt så stort! De växer så att det knakar och vissa funderingar finns till att döpa om dem till Pip, Skrik, Galltjut, Oljud och Illvrål. Så snart de hittat ”sin” tutte och fightats lite syskonmässigt så blir det dock tyst. Sedan ligger de ikullvräkta, huller om buller, gärna med den lilla runda magen i vädret och sover och snusar. Mycket mysigt!

Små, små springor till ögon kan skönjas. Det ser ut som om de kisar mot solen när man drar ut garderobsboet för att väga dem. Deras små vingliga huvuden sticker upp som ett Medusas huvud för att väsa gemensamt i ett par sekunder åt oss och de ser yrvakna ut med ögon som inte helt orkar upp.

Mamma Alice är numera härdad moder och kan utan problem ta ett par lugna varv i lägenheten, dricka lite vatten (ujuj, gick inte att dricka om vattnet stod vid boet, utan ska stå på sin vanliga plats) och kanske gå på toa. Sedan ska det gosas en stund innan hon går tillbaka till sina små. Det enda som matten blir lite oroad för är att Alice är så mager men en trugare göra sig icke besvär enligt Alice. Torrbebisfodret är det som går hem i lagom små doser. Första natten fick hon i sig både grädde och äggula men det går inte längre. Funderar på att ta oss till veterinären och köpa mer av deras extraultralyxmat på pyttesmå burkar. Det kan duga tycker Alice och vad gör man inte som husse och matte? Antagligen får damen i sig alldeles tillräckligt med mat och att det bara är avsaknaden av ungar som gör att hon ser så smal ut, meeen… eh… är man en hönsmatte så är man, och såklart att Alice ska skämmas bort lite extra.

Dag 2

Husse kunde inte hålla sig utan gick upp tidigt och vägde alla småttingar innan han drog till jobbet. De hade gått upp finfint och redan blivit synligen större och inte minst mer högljudda.
Mjölkstockningen var nästan helt borta på alla tuttar och ungarna livliga medan mammakatt var lugnt tålmodig med allt kravel och pip.
De små har gått upp fortsatt till kvällen. Vi tror att det är 2 killar, en vit och en maskad och 2 maskade tjejer samt en vit. Men det är lite osäkert än så länge, det handlar om pyttiga nyansskillnader på viftande små tassar i  garderobboets dåliga ljus. Alice har ialla fall lärt sig att ungarna kommer tillbaka efter vägning och är trygg med oss båda i handhavandet av småskruttarna.
Under kvällen har vi spånat på namn med riddartema. :)

Dag 1

Ungarna hade inte gått upp så mycket som jag hoppats på. Antagligen var det för att jag var där och masserade, mjölkade och ”störde” så ofta, förutom att vi stängt av bilvärmen så det blev lite kallt i rummet. Alice var lite orolig framåt kvällen och gjorde turer runt sitt ”revir” så ungarna var själva en stund. Men vi drog igång bilvärmaren, värmde vetekudden med tätare mellanrum och D satt i sovrummet hos henne medan han jobbade med sin uppsats. Slutligen lugnade Alice sig och var hos sina små hela natten.

A-kullens födelseberättelse 2012-01-30

Dag 66 sedan parning och Alice visar inga tecken på att något skulle vara på G. Hennes tuttar är mjölkstinna och börjar bli obekvämt hårda, hon verkar tycka att det är skönt att ligga på rygg och att man håller en varm hand om henne. Så vid tiotiden på kvällen försvann hon iväg, i och för sig inget ovanligt men när matte gick för att sträcka på benen en stund så var Alice borta. Kröp in i garderobshörnan och så fick jag för mig att klappa på handduken hon grävt fram och lagt sig under. Hade ERA på hög volym, men ett litet pip hördes när jag strök på upphöjningen därinne!
Det blev snabbt till att stänga av musiken, tända lampan och kika in och jo där var en liten vit krabat! Alice fixade med den lilla killen som fötts vid 22.30. Nästa unge hade kommit, men fosterhinnan satt kvar och Alice verkade inte förstå riktigt vad hon skulle göra så efter att ha dragit hål fick vi fram nästa lilla knyte. Nu hade husse kommit in då han hörde att vi hade ”grejjor på G” därinne. Den lilla tjejen andades inte och visade inget liv men vi torkade rent nos och mun med en liten handduk och då började det bli liv i luckan. Alice förstod att det var nästa unge som kommit och tog sig an den.
Hon var så duktig, åt upp sina moderkakor (tills vi sa stop vid 4) och tvättade sina ungar. Det kom två tjejer till i ganska rask takt och vi trodde att det var färdigt, men så ytterligare en timme senare kom en liten baddare, en stor och stadig kille. Det pep och bökade en hel del och efter en stund förstod vi att de inte fick någon mjölk i sig, det var mjölkstockning. Det blev samtal till en mer erfaren uppfödare och slutligen en jourveterinär (samt googlande) men vi masserade och använde värmedyna. Mjölken började så smått droppa fram utom på de bakre tuttarna och massagen fick fortsätta hela natten, en gång i timmen. För att få upp värmen i rummet blev det fullt pådrag på element och D hämtade bilvärmaren så det var riktigt koseligt därinne. Självklart serverades vår lilla prinsessa ljummad ”extra allt”-mat uppblandat med äggula och grädde i sitt bo efter sin pärs.
Husse slocknade till slut på soffan ett par timmar innan jobb och jag som ”bara” skulle tentaplugga fick sova i korta episoder, det var ju åtta tuttar som skulle masseras, och de två bakre var det ingen unge som ville ta, så där blev det till att handmjölka lite för att lätta på trycket. Droppvis blev de mindre spända och Alice förstod att det lindrade även om det kändes obehagligt, senare under dagen kom hon självmant och hämtade mig när det var dags igen.
Småkottarna gick upp i vikt och Alice var fortsatt omsorgsfull med dem.

Det drar ihop sig

Det börjar dra ihop sig allt mer och nu är både husse och matte mer än lovligt nervösa. Alice är dock coollugn. Eftersom lilla A inte varit stormförtjust i de små krypin som vi byggt runt om i lägenheten, blev det idag en drastiskt åtgärd. Vi drog ur en garderobslåda som hon älskar att böka in sig i, bäddade med handdukar, filtar och ett rent lakan över alltihop. Sedan ställde vi ett litet soffbord med en filt över och gumman gillade det hela lite bättre. Även ett födslekit har gjorts i ordning efter konstens alla regler, nummer till veterinären är uppskrivet och allt är nästan klart för ankomst. Alice fick trots protester landa på vågen igår, från en start på 3.9kg och numer 6.3kg! Det är imponerande att hon trots det är så smidig och fortfarande sysselsätter sig med favoritleken: att apportera leksaksmöss!

Partymage

Alice ser ut som att hon svalt en handboll och det råder full aktivitet i magen. Som vanligt agerar Alice ”topping”, så fort man slår sig ned i soffan med en mysfilt är hon där och agerar frosting.
När hon ligger så kan man verkligen känna att det är party på G. Det känns som om hela hennes mage är full med poppande popcorn. Extra gos ingår i konceptet med att vara en kisse med extra behov och spinnmotorn drar igång så fort man snuddar vid henne. Myyys! Nu är den mest ”kritiska” perioden över, hon är på dag 59 och verkar må bra. Nu är det bara att vänta och förhoppningsvis håller hon igen tills helgen, då är både kattungarna och vi beredda.

Idag hade kattungarna finbesök från Arthurs blivande familj. Arthur, Agravian och Arundel mötte upp i hallen tillsammans med Alice som var först på plats. Matte fick skämmas lite då hon inte hunnit bada Arthur innan finbesöket, men nya lillmatte avhjälpte det problemet och Arthur blev kärleksfullt inshamponerad och tvättad. Sedan ville han inte lämna lillmattes knä utan satt och mös medan hon torkade honom torr. Tror att vår lilla morska kille kände sig trygg för till min förvåning somnade han sedan i den nya famnen och sov där en bra stund innan det var dags för bus och hyss igen. Sådant känns bra i hjärtat!

Mamma Alice kan inte hålla sig från kattungarnas mousse och välling (eller besökande småhundars goda mat) och hon verkar ha fått ont i magen och blivit lös. Som vanligt blir man snabbt orolig, speciellt som älsklingsgumman redan är en liten tunnis. Prövade canikur efter inrådan av veterinär och köpte till och med någon värmekontakt som utsöndrade feromoner som sägs lugna oroliga katter ifall det skulle vara så att stumpan är stressad av att ständigt hämta sina illbattingar som snabbt travar iväg, går vilse och skriker på hämtning. I eftermiddag blev det dessutom utröjning av allt annat foder än den babymat hon ätit sedan parningen. Välling och annat får helt enkelt gå till närliggande katthemsverksamhet och småkissarna får nöja sig med det uppblött babymat. Håller tummarna för att det lugnar sig och ser till att gosa lite extra med henne. Babymaten togs tveksamt emot av katterna, men matte körde smakprovsvarianten igen och den enda som spottade ut var Arthur. Till kvällen var han dock mer angelägen då han såg hur syskonen smackade och åt, så han puttade bort Agnes som redan hunnit bli klotrund och smaskade i sig det sista. Så nu har vi fem små klotrunda kissar som springer runt och gör golvet osäkert! :)