De sista dagarna har det fullkomligt exploderat i kattungarnas bolåda. De växer för fullt och kan numer gå på alla fyra benen och med jämna mellanrum väller de ut över köksgolvet. De får babymousse och efter någon dags kämpande med att få småkissarna att förstå hur de skulle göra äter de nu så ivrigt att de skakar när de kliver runt i tallrikarna. Lilla Beatrix och även Bernhard II kommer farandes och ska ha gos efter maten. Bernhard II är en hungrig kille, han kommer farandes i full gallop när han anser att det är matdags och far orädd iväg hur långt han än nu måste för att få tag i någon som kan fixa moussen. Benjamin var den som snabbast lärde sig att äta på egen hand, honom behövde man inte visa något. Bennet och Bingham var däremot snabbast på att koppla detta med låda, något som alla har börjat lära sig efter lite justeringar av platsen.
Nå, det är fullt sjå att hålla koll på småttingarna och ibland blir både Alice och vi lite svettiga. Tiden för hasande har kommit, nu gäller det att inte trampa på någon av de små äventyrarna. Men det är också tid för skratt, för nu är det tafatt bus och små katter överallt. Så gulligt!

Tiden rusar iväg, snart är kattungarna 4 veckor och det blir allt mer ”riktiga” katter av dem. Vi har stöttat Alice med att handmata småkatterna i några dagar för att spara på hennes hull. Ungarna diar fortfarande men när vi kommer med vällingen så blir det ett himla liv och de små liven kastar sig över mina händer för att ”snutta”, speciellt vår lille gråa hane är alldeles till sig! Alice slickar glatt i sig spillet från ungarna.

De har fått små men vassa tänder, har börjat lära sig att tvätta sig själva (om än inte effektivt ännu) och börjar ta sig ut på upptäcksfärder. Iris vet inte riktigt till sig vad hon ska göra med sina småsyskon, ibland försöker hon att tvätta dem och ibland busa med dem. Hon såg helt konfunderad ut när lilla Blanche försökte att klättra upp för hennes svans efter att vi satt Blanche i lådan för att öva toabesök. Vi fick hjälpa Blanche hem till bolådan igen, för hon var rätt nöjd med att boa in sig i Iris svans.

Småkissarna i B-kullen växer och frodas. Snart spräcker killarna 300-gramsgränsen men för tjejorna är det en bit kvar. De blir allt piggare och idag när jag kikade in i bolådan låg en liten kisse på rygg och försökte att få fatt i sin svanstipp. Var mycket gulligt! Iris är så nyfiken på sina småsyskon och står alltid med och kikar när de ska vägas. Ibland sticker hon in en försiktig tass i boet o ”klappar” lite på dem. Nya bilder finns både på småkravlet och på en busig Iris som rockade loss på balkongen. Det är inte lätt att fånga dem på bild, det är ständig rörelse!

Småkissarna växer och frodas, de har mer än fördubblat sin vikt och alla har öppnat sina små pepparkornsögon. Alice tar sig ut på lite längre strosturer, tigger lite gos, smaskar lyxmat och vräker sig på mattan. Hon kan till och med tänka sig att busa lite med Iris till lilla buskissens stora glädje. Iris är mycket nyfiken, men ännu väldigt försiktig kring de små. Hon har kikat in i boet någon gång och hon är alltid med och passar när husse väger småttingarna.
De har fått sina namn, även denna gång blev det riddartema. Det är så mysigt med de små här hemma och jag längtar tills de börjar röra sig runt boet även om det är då det verkliga jobbet börjar för både oss och Alice.

Torsdagen den 15 november kom Alice igång med sina bebbar. Samtidigt låg matte på förlossningen och husse fick åka skytteltrafik. Mattes syster Emma kom hem för att övervaka så att inget gick snett, med hade hon sig lilla Ingrid 4 månader, men det var inte så lätt för dem eftersom Emma inte har någon kattvana o Alice var lite misstänksam trots fin kontakt annars. Nåväl, Alice är snabb så på några timmar hade det kommit 5 små krulltottar. Några timmar senare dök det upp ytterligare en krulltott och allt som allt blev det 6 kattungar och en liten bebis den torsdagen.

Vi har nu 4 killar och 2 tjejor. Fyra av dem är maskade och två vita, men det är svårt att se om det blir blåmaskat eller chokladmaskat. Små pepparkornsögon börjar i alla fall att kunna skönjas och vikten går stadigt uppåt. Mamma Alice valde bolådan efter att den stuvats med ännu fler filtar och höjd värme. Det var skönt, då är det lätt att titta till de små liven.

Denna vecka är det dags för skrotalice att få sina ungar och vi väntar och väntar. Alice var inte alls så stor som vi trodde, istället var det matte och husse som glömt hur rund en liten kisse kan bli. Alice väger mindre än sist och matten är lugnare i sinnet. Även Alice är lugnare än sist, inget av det oroliga boandet och omboandet. Troligen har hon spetsat in sig på handdukslådan så vi får väl inreda den och låta henne vara där till att börja med. Lilla lådan med ”bra att ha saker” är iordningställd med våg, nagellack, papper och penna samt handsprit och lite annat smått och gott. Mycket vila och mycket gos är det som gäller för vår älskade mammakisse, lite bus hinner hon med också. Iris är som tokig, ett par dagar hade vi det lite jobbigt med en katt som ständigt skulle utmana men hon lade av med det hyfsat snabbt eftersom hon inte lyckades skrämma någon. Nu är det istället TOKrus i hela lägenheten, högt och lågt. Lite skrik har det också varit på nätterna, så antagligen är det dags för första löpet snart.

Dagarna går och nu är det mindre än två veckor kvar tills Alice är beräknad att få sin kull. Hon är rundare än sist och matten börjar såklart att bli lite småstressad om det blir måååånga småkatter denna gång. Då blir det livat! Men kanske är det så att vi helt enkelt glömt sedan sist hur rund en liten kisse kan bli om maggen när det gräddas småbebbar därinne. Knallis äter och sover mest, knallar runt o kikar vad vi gör men låter Iris stå för buset. Igår hittades dock ett tygskärp när husse städade, det är Alice favoritleksak och hon blev på alerten. Okej, hon kanske inte tokrusade fram när vi kastade iväg den, men det var allt lite roligt tyckte hon.
Pigga Iris är precis så jobbig som en framåt och trygg kattunge ska vara. Nog driver hon iallafall matten till vansinne med sin energi ibland. Dessutom är hon i trotsåldern och testar gränser. Jo, oftast skrattar vi så att vi kiknar åt hennes kreativa påhitt, och speciellt efteråt. Härom dagen skulle hon hjälpa till att ”måla”, snabbt som tusan var en liten tass fram och slog på målarpenseln och snabbt som tusan var det ett par små vita tassavtryck på golvet och otympliga matte hann bara precis få fatt i katten och torka rent henne med en alldeles för fin handuk som Iris just haft ned på golvet, innan det blev fler små avtryck. Lite senare satt hon snällt och tittade på när det syddes bebiskläder och det tog bara en millisekund innan hon naturligtvis skulle tassa på nålen som ju for upp och ned och det var bara den härdade mattens förtjänst att det gick väl. Det gäller att alltid vara beredd på att allt kan hända med lillkissen i närheten och att ha ett tredje öga på henne hela tiden, förutom snabba reflexer. Viktigt är att komma ihåg att man aldrig kan lita på en buskatt utan att vara steget före…men naturligtvis så får man begränsa sig till det som är farligt, man kan inte alltid vara med och ibland är det bara att gilla läget med att krukor går i golvet när det är viktig flugjakt på G i fönstret. Trots allt finns det mycket tid för kärlek också, för när allt bus är avklarat så är det någon som ska gosa, spinna och trampa runt innan hon somnar pladask och det bara är att njuta av att ha en varm fjunboll i famnen.

Alice mage växer och växer. Nu är det tre veckor kvar och något av hennes vanligen så graciösa sätt börjar bli aningens rultigt. Iris har förstås noll förståelse utan vill busa som vanligt. Det är bedrövligt vad slö hennes bästis är enl hennes mening, och så går hon på ännu mer och får tokspel i hopp om att Alice ska hänga på. Men Alice är bekväm och mer än nöjd att gona i favvofiltar så där kammar Iris noll trots idoghet. Stackars älsklingsknallis behöver till och med hjälp för att värja sig mot sin vilda kattunge ibland!

Iris är uttråkad, vem ska busa med henne när varken Alice eller matte kommer upp ur soffan!? Nå, igår var en höjdardag, då var det flugmassaker på balkongen. Solen sken och flugstackrarna var lagom loja för att även en mindre erfaren jägare skulle ha mer än en ärlig chans. Tur att vi har inglasat för lillkissen kastade sig utan rädsla mellan fönstren i sina mördarorgier. När husse kom hem var balkonggolvet fyllt med fluglik och Iris ville apportera sin senaste favoritleksak istället. Först därefter blev det lugnt med en liten kisse som helt utslaget vräkte sig hos hussen i timmar.

Magen börjar bli lite rund på Alice. Vi är så nyfikna på om det är något därinne, men det får man väl tro. Lite bus finns det allt i henne trots att hon ägnar mycket tid åt att gosa in sig i filtar där hon vilar. Idag byggde matte ihop ett köksskåp med lucka och sågade ur ett hyfsat runt hål i ena änden. Kanterna slipades till och så lades en av Alice favoritfiltar in. Så där bor hon numer och Iris håller sig runt öppningen, hon vill gärna in men har respekt för mammakatt som vill vara ifred.

Nu är vi en bit in i oktober och det är inte riktigt lika mysigt på balkongerna tycker katterna. Är det sol är det förstås en heeelt annans sak, då är det två katter som ligger utsräckta och gonar sig, ja, i alla fall Alice. Iris har bara tid att ligga still en stund, sedan är det någon fluga som kanske vaknat till liv, eller något annat viktigt.

Glada nyheter är att Alice fått ”hallontuttar”, de är lite mörkare rosa och har börjat växa lite. Så i mitten av november beräknas det landa kattungar här hemma!
Vi har köpt in ett köksskåp från ikea som vi ska inreda åt vår blivande mamma, för snart kommer hon nog att börja söka ett lämpligt bo.