Efter att ha gått på helspänn sedan i lördags så verkade det som att vattnet gick igår. Ingenting hände dock och Iris har inte boat något. Hennes juver är svullna och maggen är lite rundad. Haft täta kontakter med veterinär och idag beslutade vi oss för att åka in med Iris trots att hon ”bara” är på dag 67 och det inte borde varit någon fara på taket ännu. Lilla skruttan låg så fint på rygg med matte som hjälpte till att stötta lite. Veterinären blev förtjust i lillfia som knappt reagerade ens när de rakade magen och hällde sprit på den. ”Vilken trevlig katt” utbrast hon och det kändes gott i en orolig mattes hjärta.
Magen var dock tom. Kanske kunde det anas lite rester av kattungar men mest tydligt var det att en livmoderinflammation är under uppseglande. Livmoderinflammationer är ett aber inom kattuppfödning, och till viss del finns en genetisk predisposition. Även om det känns jättetufft har vi därför beslutat att kastrera Iris utan att försöka para henne igen.
Det känns oändligt tråkigt. Vi hade längtat så efter småkissar, speciellt med Iris fina temperament och mjuka lockar.Det är nackelen med att vara uppfödare. Pengar, en massa tid och engagemang som bara löses upp i tomma intet. Värst är nog ändå oron, vi har knappt sovit sedan i lördags. Så, på ett sätt var det en lättnad att få veta att Iris mår bra och att allt ser ut att bli bra med henne. Lilla skrotan, nu ligger hon ovetandes om all uppståndelse och spinner i mitt knä.
Jag har försökt att maila alla intressenter, men var lite rörig i huvudet när jag kom hem efter veterinärbesöket så kan bara hoppas att alla nåtts. Nu ska vi ta det lugnt, pusta lite och plocka undan alla kattungepryttlar vi ställt iordning. Vi ska gosa extra med kissarna och landa igen. Ha det gott därute!