Det har gått flera veckor sedan flytten för småkissarna. Små välgångshistorier har kommit in om nästan alla utflyttade småttingar. De verkar ha det oförskämt bra och vara rejält bortskämda. Busiga som kattungar ska vara och en del att fortsätta slipa på gällande uppfostran (de som får sova i sängen tycker nämligen att det är högst intressant med tår som rör sig under täcket..). Men känns också skönt att de omedelbart funnit sig till rätta och att de fortsatt att vara spinnbollar som älskar att gosa.

Alice ägnade första två veckorna åt att softa. Hon kröp upp i mysiga favvohörn och bara tog igen sig. Anne kikade runt och ropade efter sina syskon i någon vecka men sedan fann hon sig till rätta med att bara ha mamma kvar. Timmarna i matte och husses knä har blivit många. Ibland har i alla fall jag knutit in henne i morgonrocken för att kunna ha händerna fria när jag pluggar, för hon ska prompt ligga just under halsgropen.

Anne är lite besvärligt namn även om det är kungligt, för matten heter ju nästan detsamma. Efter att ha provat lite olika vardagsnamn kom vi överens om att det får bli en liten Iris efter husses förslag. Så nu består katteriet av Alice och Iris.

Iris är morskare än mammakatten. Mer framåt och kaxigare. Igår fick t ex hårborsten rejält med stryk av Iris medan Alice satt och luftboxades på säkert avstånd…

Nu har den sista tingade kattungen flyttat. Alice har såklart ropat efter alla sina kattungar men när Agravian flyttade så började även Anne att ropa på sina syskon. Vart tog allt bus vägen liksom..?

Det är lite tomt och alldeles för lugnt, matte och husse behöver inte hoppa/tvärstanna/väja för en massa tokrusande kattungar längre. Istället får vi försöka gosa lite extra med Alice och leka lite extra med Anne. Ändå känns flyttarna bra, småkatterna har kommit till hem där de kommer att bli älskade medlemmar och vi har redan fått fina rapporter om hur det går för Arthur. Han har fått spatsera ute i en fin sele och verkar alldeles särdeles bortskämd. Ujuj, det där kommer att bli en liten divakatt som promenerar mellan gos, bus, mat och massor av kärlek.

Det sista veterinärbesöket gick kanon, småkissarna skötte sig utmärkt och veterinären var stormförtjust. Och jo, även denna gång stod sköterskorna i kö för att kika till ulltottarna och såklart blev andra i väntrummet nyfikna och småkatterna fick stå ut med små utrop om gullighet igen. Matte var såklart stolt. Allting var bra med kattungarna, veterinären tyckte att de var så coola, trots att det gjorde ont med chipmärkningen.

Ja, det var vår första kull. Allt som allt har det gått bra. Matten har varit lite småhysterisk, ett par onödiga veterinärbesök för Alice (som nästan är övergödd vid det här laget så nu gäller det att se upp :)) och några papper som varit lite försenade. Allt har inte gått så smidigt, men vi har lärt oss massor och efter några djupa diskussioner och vägande för och mot så har vi så smått börjat skissa för planer till hösten. Glada nyheter är att förutom vår lilla Anne så finns det ett intresse för Agravian inom avel. Vi håller tummarna för att snyggingen så småningom får bli pappakatt till några kullar.