Muränor

Småkottarna växer och växer. De hittar ständigt nya ställen att ställa till det med, nu klättrar de utan problem upp via kattlådan till badrumsbänken, via liten soptunna upp till badkarskanten där de balanserar över till handfatet och i köket klänger de via stolarna upp på bordet. Är ett sjå att hålla dem iaf från bordet, men i badrummet har vi gett upp och evakuerat. Tandkräm, och Alice vattenskål, hårborstar och annat SKA ned på golvet, bara för att alla vill se vad som händer. Tja, det händer ju inget, men var roligt ändå. Kan vi göra det igen.. ?
Arthur har haft namnsdag idag, det var lillmatten som kom ihåg och mailade kramar och hälsningar. Och jodå, Arthur fick några extra pussar och kramar även om han egentligen inte hade tid. Annars har han haft lite otur idag. Brorsan Agravian stal kyckling från mattes matskål på vardagsrumsbordet och satt egoistiskt och segervisst morrande åt stackars Arthur som stod nedanför och tittade upp med oförstående blick, för Arthur skulle ju såklart ha delat med sig om han haft sådan tur… eller… not. :) Systrarna sussade sött och missade spektaklet. Senare kom dock den hårdaste smällen. Arthur hoppade ned från den olovliga bänken i badrummet och landade i den stora vattenskålen. Plumsen hördes i hela lägenheten och det var en något olycklig liten kisse som fick frotteras innan han sökte tröst hos mamma katt. Det var mycket svårt att hålla sig för skratt när Arthur kom plaskandes i hallen innan han frotterades, men matte och husse höll minen ganska bra ska tilläggas ;). Nu håller de på att busa med ett litet ”tyghus” som de fått ärva, och bara älskar. En av kissarna leker muräna och anfaller syskonen när de kommer i närheten, och så byter de ibland.
Ikväll var det myskväll med ”Puss in Boots”. Ujuj… vi fick hålla för öronen på småkatterna så att de inte lär sig mer hyss än de redan kan. :) Mamma Alice vet redan hur hon ska pressa matte och husse och är mycket beräknande. För fastän vi VET att katter aldrig skulle svälta sig själva, även om de får ett foder de inte är helt nöjda med så blir det en tyst dragkamp som Alice vinner. Ikväll blev hon serverad kycklingfilé och hur många mespoäng ger inte det husse och matte… Nåja. Katteländet är helnöjd, matskålen är putsad OCH hon är uppe i sin normalvikt. :)

Kattnappnade

Nu har det varit några veckor med fullt skubb igen. Svårt att hinna med hemsidan alla gånger. Men, registrering är ivägskickad enligt konstens alla regler, och vi är inte sååå upptagna att kattungarna kommer undan vare sig kloklippning eller tandborstning. Inget är poppis, men uthärdas hjältemodigt. Det roliga är att de andra små ofta blir nyfikna när vi börjat på en, så det är bara att plocka upp dem vartefter. Detsamma gäller när det är dags för sandlådetömning. Då är det rusning och alla fem sitter ivrigt och blockerar lådan. Bah! Dessutom kommer de ju naturligtvis på att de bara måste utföra sina behov just där och då, även om det bara är ett par droppar… :)
Arthur hade finbesök medan matte var iväg och jobbade i helgen. Bara husse Dan var hemma och tog emot Arthurs nya familj inklusive lillmatte. Tror att Arthur var mycket nöjd med att få känna sig utvald och extra ompysslad. På lördagen följde Anne och Agnes med till Hospice för att hälsa på hos min mormor. Det var succé och mormor var så glad att få se i alla fall ett par av småttingarna som jag pratat så mycket om. En av sjuksköterskorna kattnappade Anne och visade runt henne på avdelningen till patienternas oerhörda förtjusning och jag tror att småkissarna förgyllde påsken för fler än mormor även om det fick bli ett kort besök. De var lite lagom småtrötta så de fann sig i att bli runtburna och gosade med och vi var varmt välkomna tillbaka.
Huvudsysselsättningen är förstås bus även nu, men när de blir trötta söks vi allt oftare upp av gossugna småkissar som vill bli killade på magen, klappade eller bara ligga nära. Det är ett kärt besvär när de somnat på en, någon i knävecken, på höften, vid nacken och vid magen om man ligger i soffan. Då vill man ju liksom inte röra sig så mycket och efter någon timme är man desperat stel. :)
Alla har lärt sig att komma när vi ropar ”Koooom”. Det är så roligt när man hör alla småtassar ivrigt galoppera över golvet. De har också en otrolig förmåga att klättra överallt. Speciellt Agravian och Arundel är super på att ta sig upp på de högsta höjder, fast jag hittade Arthur på köksbordet häromdagen! Inte är de kräsna heller, de är med överallt och snokar, leverpastejsmacka är mycket lockande, liksom yoghurt och det gäller att hålla koll på sina saker. :) Att tutta är fortfarande en höjdare och ibland snuttar de så högt samtidigt som de spinner som en enda stor motor att det knappt går att hålla sig för skratt. Mycket hög gullighetsfaktor!