Framgångar

Småknallarna har haft sitt första officiella besök vid fyra veckors ålder. De skötte sig hyfsat, och alla utom sömntutorna Anne och Agnes kom fram för att hälsa artigt. Kattungarna var inte allt för besvärliga att gosas med heller, men så är de ju vanligtvis inte svårflörtade på den fronten. Efter ett tag brukar det iofs vara dags för att undersöka saker, smaka på dem eller börja jaga syskon och då får det ju vara nog med gos. Det är så mycket man ska hinna med som kattunge.. och vi vet ju alla att ”duty calls”. :) Är det sovdags blir det dock istället en liten goskatt eller fem som promt somnar i en famn, och då gäller det att vara beredd! De går från full muskeltonus (något skakig förstås, men ändå..) till noll på ungefär en sekund och är man inte med finns det risk att de trillar ur famnen.
De är som sin mor när det gäller val av sovplats annars. Tji får det ombonade boet med filtar ombäddade med ett mjuktvättat satänglakan. Nä, om hushållets favoritfilt ligger på golvet så är det där hela högen ska sova, precis som mamma Alice. Och sitter det en favoritmänniska på filten så ska det sovas i knäet och det klättras ivrigt och sedan puffar de upp sin sovplats med att krafsa runt eller snurra in sig. Så mysigt!
Maten går allt bättre, lilla Arundel är såklart den som fixar bästa platsen genom att helt enkelt ställa sig i fatet medan hon mumsar. Vi provade att värma lite välling som de skulle kunna lapa i sig, men var bara Arthur som förstod hur man skulle göra utan att dränka sig och kalaset slutade med att matte skedmatade fyra kattungar som satt på rad, mjölkindränkta och förväntansfulla. Gah, får hoppas att de lär sig att lapa själva snart, för tog sin rundliga tid och blev en hel del spill (till Alice stora förtjusning, hon var en mycket duktig mamma sedan och tvättade ungarna så att lockarna stod åt alla håll).

Vi körde en ny runda igår kväll med 80 klor på 5 minuter. Denna gång var det inte fullt lika högljutt till mattes och husses glädje. Till helgen blir det nog dags för ett första provdopp… de ”onda” planerna om hur de ”stackars” katterna ska vänjas vid vatten håller på att utformas som bäst… Det blir nog handfat, lite mer än ljummet vatten och en kattunge i taget så att inte Alice får det alltför besvärligt med att få ordning på dem sedan. Vi får väl se om det är ett recept för success. :)

Mumsbitar

Småpiparna har idag fått smaka babymousse. Först satt de bara lite vingligt framför faten och förstod inte riktigt. Husse fick dock den briljanta idéen om att stoppa in en smakbit i munnen och därefter var det som att de förstod vad som skulle göras. Mycket mysigt smackande blev det medan de mumsade i sig maten. Mamma Alice var mycket avundsjuk! :)
Vi har också flyttat småparvlarna till köket. Där finns ingen soffa att gömma sig under, eller elkablar att gnaga i sig! Det blev riktigt ombonat när allt väl kommit på plats.
Ett första lyckat försök för någon av småparvlarna att gå på låda gjordes i morse. Två pölar hade hamnat nära lådan men inte i, och ett par på filten på väg till lådan. Men de har varit där och krafsat allihop, så snart så ska det nog gå vägen!

Hundvakt

Det är så roligt att ha en massa småkissar här hemma. Stunderna framför boet blir allt längre och allt mer fyllda med skratt! De kommer som små skott när vi pratar med dem och Arthur ”pussade” matte på nästippen igår! Agravian gör vilda ”kalvskutt” och är den som vågar sig längst ut ur boet. Arundel är däremot våran lilla Ferdinand. Hon trivs bäst i boet med mamma. Arundel var den första lilla kattungen som vi såg ”skaka rumpa”, lite skakigt och i otakt men hon gjorde sedan ett litet hopp framåt som man ska. Otroligt gulligt! Lilla Agnes tvättade idag sin syster Anne med en skär liten, liten tunga. Hmm… märker att anekdoterna nog aldrig kommer att sina… :)
De har ordentliga tandsingar nu, och klossingarna har växt ut igen. Vid vägningen idag fick vi snabbt uppskatta ett värde innan de travade iväg från vågen. De har hundvakt idag igen, igentligen skulle matte och husse vara hundvakt, men, det är ju hundarna som vaktar småkissarna så känns lite som tvärt om. :) De är så fina med småkissarna och varvar mellan att ligga straxt utanför boet o spana och om någon piper så travar hundarna dit och snufsar tillsammans med Alice.

Finbesök

Igår träffade illbattingarna Maja och Wilma för andra gången i sitt liv. De hade inte setts på fyra dagar men nu var det plötsligt mycket farligt med vovvar så småkissarna satt och spottade och fräste i en ormgrop i boet. Alice blev lite stressad men läget lugnade sig när matte hade klappat voffisarna och sedan ungarna. Senare satt de och vinglade lite vid bokanten, Agravian var ordentligt nyfiken och kikade på ”konstigheterna” som knappt vågade sig fram igen efter senaste ”utfräsningen”.

Deras utveckling går rasande fort nu. De knatar och klättrar runt överallt och idag gjorde vi i ordning en liten bricka med sand som vi ställde en delad kattbur till tak över. Då kommer inte mamma katt in utan får knata iväg till toaletten som vanligt, medan småkissarna kommer in utan problem. Försökte oss på att ge dem lite välling som stöd eftersom de far runt så in i vassen. Det tyckte mamma katt var jättegott… Arundel plaskade runt lite i fatet när matte satte dit henne, sedan pep hon i högan sky. Bevars! Vem vill väl vara blöt om tassarna! Lådan de har bott i har fått ryka, de klättrade så mycket på kanterna så nu bor de i några mjuka filtar med lakan över. Flytten var spännande, alla hamnade på en filt lite längre bort och Alice hade fullt sjå med att ”bära tillbaka” dem medans vi försökte att bädda om så snabbt som möjligt. Nu ligger alla 5 småttingar och snuttar i boet och smackar förnöjt medan Alice spinner. Nytt försök med välling imorgon!

Action

Nu är det mer action i lådan. Det kravlas frejdigt omkring och alla kommer fram till lådkanten när vi lägger oss där för att prata en stund. Först fram är Agnes och Arthur, sist kommer Arundel, hon ska bara tutta lite mer innan hon makar sig fram. Men så är hon också den största flickan. Man kan ana små gaddar i munnen och först ut till blodtörstigt litet monster var Agnes som i förrgår började att tugga på Agravians öron, igår började han och Anne dock att försvara sig när hon återigen gick till attack och det slutade med en kattungehög där de lite taffligt bet i varandras svansar. Galet gulligt var det!
Klorna är som hullingar på småtrollen. Vi klippte lite sporadiskt för några dagar sedan, mest för att de skulle få testa lite men efter ”blodsutgjutelse” idag så blev det 80 aningens mer trubbiga klossingar på 5min.
Utvecklingen är synlig från dag till dag, de växer och blir stadigare. Igår började Agravian att slicka rent ena tassen med sin lilla, lilla tunga och det var häftigt att se! Alice törs lämna sina små alltmer, hon ligger utanför boet och kikar in eller leker med ”dammvippan” hon fick av Maja och Wilma. Det är så mysigt att höra henne ”prata” med sina små, med mjukt kuttrande röst. I övrigt åkte mamma Alice ned i ett bad för första gången på länge, så nu är pälsen ännu mjukare än vanligt och doftar ljuvligt.

2 veckor

Två veckor har gått och småttingarna har mer än tredubblat sin vikt. Alla har små pepparkornsögon och det börjar synas både personlighetsdrag och vilken teckning de så småningom kan förväntas få. Lilla Agravian blir mörkt maskad som sin mor, lite ljusare ser Anne ut medan Arundel verkar bli lik morfar med aningens tigerränder. Agnes och Arthur blir däremot pappa upp i dagen, snövita. Alla har pigga små pepparkornsögon och de börjar på darriga ben ta små kliv runt i boet. Agnes har börjat hänga över lådkanten och kikat omkring och det dröjer nog inte länge innan mamma katt får fullt bestyr med att hålla koll på alla.

Intresset för småkissarna är stort, känns väldigt roligt. Internet är dock nere då routern lagt av och comhem tar mer än lovligt med tid på sig för att leverera en ny. Såå, det kan ta lite tid att svara på ev mail, för att inte tala om hur mycket annat som ligger efter… :)

1 vecka

Nu har småkravlet blivit dubbelt så stort! De växer så att det knakar och vissa funderingar finns till att döpa om dem till Pip, Skrik, Galltjut, Oljud och Illvrål. Så snart de hittat ”sin” tutte och fightats lite syskonmässigt så blir det dock tyst. Sedan ligger de ikullvräkta, huller om buller, gärna med den lilla runda magen i vädret och sover och snusar. Mycket mysigt!

Små, små springor till ögon kan skönjas. Det ser ut som om de kisar mot solen när man drar ut garderobsboet för att väga dem. Deras små vingliga huvuden sticker upp som ett Medusas huvud för att väsa gemensamt i ett par sekunder åt oss och de ser yrvakna ut med ögon som inte helt orkar upp.

Mamma Alice är numera härdad moder och kan utan problem ta ett par lugna varv i lägenheten, dricka lite vatten (ujuj, gick inte att dricka om vattnet stod vid boet, utan ska stå på sin vanliga plats) och kanske gå på toa. Sedan ska det gosas en stund innan hon går tillbaka till sina små. Det enda som matten blir lite oroad för är att Alice är så mager men en trugare göra sig icke besvär enligt Alice. Torrbebisfodret är det som går hem i lagom små doser. Första natten fick hon i sig både grädde och äggula men det går inte längre. Funderar på att ta oss till veterinären och köpa mer av deras extraultralyxmat på pyttesmå burkar. Det kan duga tycker Alice och vad gör man inte som husse och matte? Antagligen får damen i sig alldeles tillräckligt med mat och att det bara är avsaknaden av ungar som gör att hon ser så smal ut, meeen… eh… är man en hönsmatte så är man, och såklart att Alice ska skämmas bort lite extra.

Dag 2

Husse kunde inte hålla sig utan gick upp tidigt och vägde alla småttingar innan han drog till jobbet. De hade gått upp finfint och redan blivit synligen större och inte minst mer högljudda.
Mjölkstockningen var nästan helt borta på alla tuttar och ungarna livliga medan mammakatt var lugnt tålmodig med allt kravel och pip.
De små har gått upp fortsatt till kvällen. Vi tror att det är 2 killar, en vit och en maskad och 2 maskade tjejer samt en vit. Men det är lite osäkert än så länge, det handlar om pyttiga nyansskillnader på viftande små tassar i  garderobboets dåliga ljus. Alice har ialla fall lärt sig att ungarna kommer tillbaka efter vägning och är trygg med oss båda i handhavandet av småskruttarna.
Under kvällen har vi spånat på namn med riddartema. :)